I en frågespalt i DN (Dagens Nyheter) skriver Psykologen det här som svar på en fråga om vad inskickaren bör göra och tänka kring att dennes fyraåring har utbrott varje dag över ”småsaker”.

Undrar i mitt stilla sinne, samt ytterst publikt på Internet, om psykologen i fråga någonsin mött en fyraåring? Hen är välkommen hem till mig för en fältstudie.

Ett stickprov av saker vår fyraåring får utbrott över dagligen: 

  • Jag har skurit hans smörgås
  • Jag har inte skurit hans smörgås
  • Storebror andas upp hans luft
  • Han blir ombedd att kissa innan vi går ut
  • Han behöver bära något själv
  • Ingen annan går i trappan ÅT honom
  • Det är läggdags
  • Han ber om något och får ett nej
  • Han ber om något och får ett ja (!?)
  • Jag tittar på honom
  • Alla har likadana bordsunderlägg
  • Kvittot från affären var för kort
  • Vi ska åka bil istället för buss
  • Vi ska åka buss istället för bil
  • Det är inte onsdag (på onsdagar är det inte lördag)
  • Kaffe är inte så gott som han vill att det ska vara
  • Han hinner inte se en hel film 10 minuter innan läggdags
  • Någon har ätit alla popcorn (det var han)
  • Byxorna är för blåa

Och en miljard anledningar till.

Det är svårt att hålla sig för skratt när han blir vansinnig och frustrerat skriker om att han inte hittar badankan när det är dags att duscha och därför vägrar gå in i duschen. Samma badanka som han har i handen sedan 5 minuter tillbaka.

Fast samtidigt är det ganska lätt att förbli inte det minsta road när klockan tickar iväg och man ska försöka få ut den lilla skovägrande ungen genom ytterdörren. Han vill ha stövlar, så han får ha stövlar. Men han bestämmer sig för att han inte kan ha stövlar eftersom att det inte regnar, så man erbjuder gympaskorna – men han vill ha stövlar. Fast han vill inte ha stövlar? Va?

Kombinerad föreställning och föreläsning om kränkta fyraåringar, med liveexempel på scen. Entré: 50 kronor. Drop in med medhavt kaffe.

Välkomna

Share: