Den kan kännas svår. När man står där med en gästlista lika lång som IKEA-katalogen i pergamentrullesform (‘Pergamentrulle Örjan’?) och man slits mellan att bjuda alla man vill och att ha råd med det bröllop man vill ha, det är inte roligt. Man tittar på de där 7 personerna man kommit så nära i skolan som man verkligen vill bjuda, men med deras respektive som man aldrig ens träffat blir det istället 14 personer, så då kanske man får stryka… någon. Vem!?

Det tillhör inte god sed att inte bjuda respektive. Om ett par anser sig vara ett par så ska de bjudas som ett par. Men när gästlistan blir orimligt lång så kan det faktiskt vara okej att prioritera de personer man verkligen vill ha där, utan den mystiske respektive man träffat en eller ingen gång någonsin. Då vore det förstås på sin plats att faktiskt höra av sig och förklara läget; berätta att det är såhär vi har tänkt, det är inget personligt utan vi vill ha råd att bjuda våra närmsta helt enkelt. Sedan får den tilltänkte gästen själv ta ställning till huruvida den vill komma utan sin partner eller inte alls. Då pratar vi faktiskt om att prata med den personen face to face eller över telefon och inte skicka ett kort sms – förutsatt att man inte är SMShakespeare. Då går det förmodligen utmärkt.

Dock finns det tillfällen då det inte är helt okej utan en riktigt väl motiverad anledning. Bara för att jag inte älskar brorsans (nu fiktiva) sambo, som han haft i 10 år, så kvalificerar inte det henne till den listan. Iallafall inte om jag är mån om min relation till min bror. Sunt förnuft skulle man väl kunna kalla det.

Share: